|
På restaurang Rally hälsade Kenneth Lindblad alla välkomna till Robert Burns Supper. Därefter förevisades en tilltänkt lokal i fastigheten som föreningen ev. skulle hyra. Det är Studiefrämjandets gamla lokaler. Efter detta förevisades Beathas samlade samlingar av whisky.
Vi började med att som förrätt äta - cook A Leekie Soup - Purjolöksoppa.
Haggisen serverades som sig bör genom att Olle till säckpipa införde densamma. Under läsandet av - Adress to a haggis- lät Olle sin dolk öppna den fyllda fårmagen. Alla serverades sedan haggis med tatties (potatismos) och neeps (rotmos).
Under tiden underhöll Olle Hörfors, och Håkan Dahlberg och Thomas Carlzén oss med tradionell skotsk musik, på säckpipa, bourzoki, fiol, dragspel och gitarr.
Olle läste sedan några dikter från Burns reportoar bl.a. red, red rose som Evert Taube stulit rakt av i sången - min älskling du är som en ros. Den svenska varianten spelades och sjöngs av hela församlingen.
Ytterligare sånger och dikter följde på kaffet som serverades med -Ahtoll Brose Cake- valnötstårta och Beathas egen whisky.
Efter maten var stämmningen hög och alla sjöng och skrålade glatt till musik från det eminenta bandet.
Vilket drag......
|
|
Efter soppan talade Olle Hörfors (i kilt) om Robert Burns liv och karriär. Som enkel bondson med bildskönt utseende blev han med sin poesi socitetens hjälte en tid av sitt liv men tröttnade och återvände till plogen. Han hann också pröva på att arbeta som exciseman m.m.. Kvinnorna i hans liv (och barn) blev många. Han dog utfattig endast 37 år gammal. Till hans stora förtjänster förutom all sin egen poesi är att han också med stor iver insamlade och nedtecknade Skottlands annars förlorader nationalpoesi. Att haggisen blivit upphöjd till Skottlands nationalrätt kan vi också tacka Burns för.
Talet till kvinnan - adress to the lassies - hölls av ordf. Kent Strandlund.
Svaret - the lassies reply - hölls av Eva Modin som speciellt inbjudits för detta ändamål.
Matematikfröknarna som bodde på First Hotel i Linköping hade varit på matematikbiennalen i Norrköping, de hängde på i den glada stämmningen och sjöng för glatta livet till rockaren Kenneths strålande gitarrspel.
|
|
